Jag blir trött, arg och besviken.

Igår gick programmet Uppdrag granskning på Svt. Avsnittet hette ”Den andra våldtäckten” och handlade om två unga flickor som blivit utsatta för hemska händelser. Det hela började med att en 14-årig flicka blev våldtagen på skolans toalett. Hon anförtrodde sig till sina vänner och sökte stöd hos samhället. Vad möts hon då av… Ett samhälle som tar våldtäktsmannens parti och anklagar henne för lögner och påhitt. Det skrivs hemska saker om henne på internet och man hotar henne så till den grad att hon tvingas flytta. Pojken (16) döms för våldtäkt på barn efter ett erkännande. Trots detta fortsätter människor runt omkring att hylla pojken och smutskasta flickan. På skolavslutningen närvarar inte flickan men pojken (som inte går i skolan längre) är där och delar ut blommor till sina gamla klasskamrater. Senare den kvällen våldtar han en annan flicka (17). För detta dåd döms han också. Trots DNA bevisning och vittnesmål går han i samhällets ögon oskyldig.

När jag läste om detta första gången blev jag chockad och besviken. Jag blev besviken på hur långt bak i tiden vi egentligen är. Det talas om jämställdhet, lika värde, ett modernt samhälle med möjligheter… Men när en ung flicka, ett barn berättar om en svår traumatisk upplevelse kan man inte ens lyssna.
I inslaget berättar några ungdomar om hur de hört olika historier om det som skulle ha hänt inne på toaletten i skolan. De olika rykten som går låter helt bisarra och det är nog det som får mig att reagera på att det faktiskt är barn och ungdomar som det handlar om. När en 49:årig kvinna däremot säger ”det måste ju bara vara att bita ifrån, tycker man som vuxen” så vill jag hoppa in i skärmen och ruska om henne. En flicka på 14 år som blir intryckt i en toalett av en kille som är två år äldre, som skrämmer henne och gör henne chockad har inte samma handlingskraft som en vuxen!!! Hur dum får man va!?
Alla de människor som vänt denna flicka ryggen och som inte ens efter domen lyckats förstå pojkens skyldighet bör skämmas… Skolan som borde satt ner foten och bitit ifrån, prästen som tillät pojken att komma på skolavslutningen trots att flickan kunde varit där, vännerna som vände henne ryggen och alla de andra i samhället som vägrade tro på henne. Det är sorgligt att se ett Sverige som är så trångsynt och hatiskt.

 

 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0