Stålkvinnan

Jag är bara 20 år och kan inte direkt påstå att jag vet hur det känns att leva livet men att bli sårad har jag fått för mycket erfarenhet av på för kort tid. Är det inte familjen så är det vänner eller den där speciella personen.
Jag påstår inte att jag är en ängel men har jag verkligen förtjänat detta? Att få en kniv stucken i hjärtat så många gånger som jag fått gör nästan så att det inte finns något hjärta kvar. När jag älskar och ger mig in i en relation (vilken sort det än är) så ger jag 100%. För att skydda mig själv i framtiden kanske man skulle skaffa sig ett stenhjärta? Det känner inget och ger inget, då kanske man slipper känslan av att vara ensam. Man är känslolös och okapabel till att älska, ingenting betyder något. Är det så världen vill att jag ska vara? So be it.



Kommentarer
Postat av: vendela

jag känner precis som du!

2010-10-29 @ 19:50:16
Postat av: vendela

jag känner precis som du!

2010-10-29 @ 19:50:59

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0